Detta spår finns för att ingen ska kunna missförstå projektets position.
Vi vill att Sverige använder AI mycket mer, inte mindre. Vi behöver produktivitetsökningen. Vi har en demografisk situation som kräver den. Vi konkurrerar med länder som inte väntar in vår osäkerhet.
Vi vill att företag automatiserar administration, att utvecklare blir kraftigt mer produktiva, att myndigheter automatiserar handläggning, att vården använder AI, att entreprenörer kan bygga företag med mycket mindre kapital, och att svenska företag använder agenter för verkligt arbete och inte bara för pilotprojekt.
Konsekvensen vi tänker säga rakt ut
Det finns en spänning i projektet och vi tycker att den ska vara synlig i stället för bortskriven.
Projektet vill maximera precis den process vars konsekvenser det oroar sig för. Om AI-diffusionen lyckas är det också den mekanism som skulle kunna förskjuta mänskligt arbete.
Vi tycker ändå att det är rätt position, av tre skäl. Produktivitetsvinsten är verklig och kommer större delen av befolkningen till godo genom lägre priser och högre reallöner. Demografin gör arbetsbesparande teknik nödvändig. Och ett land som avstår påverkar inte utvecklingen, bara sin egen andel av den.
Men positionen kräver något av oss. Den kräver att vi anger vilka observationer som skulle motivera en omprövning, och att vi bygger mätningen som gör observationerna möjliga. Annars är sekvensen accelerera, mät, förbered bara ett sätt att slippa välja.
Vad Sverige redan gör
Ett projekt som argumenterar för högre ambition behöver börja i vad ambitionen redan är.
Sveriges AI-strategi. Regeringen beslutade i februari 2026 landets första samlade AI-strategi, med målet att Sverige ska vara bland de tio främsta AI-nationerna i världen och ambitionen att vara bäst i världen på att använda AI i offentlig förvaltning. Strategin är indelad i AI för samhällsnytta, hållbar utveckling, samt AI för konkurrenskraft och innovation, och har en handlingsplan som bilaga.
AI-kommissionen. Kommissionen lämnade sin färdplan i november 2024 och slutbetänkandet SOU 2025:12 i februari 2025, med sammanlagt 75 förslag. AI-strategin bygger delvis på det arbetet.
AI-verkstaden. Försäkringskassan och Skatteverket har fått uppdraget att etablera en gemensam AI-verkstad för offentlig förvaltning, med säker infrastruktur och kompetensstöd. En version i begränsad skala skulle tas i bruk under 2026 och verkstaden ska vara fullt utbyggd 2030.
Beräkningskapacitet. Sverige är värdland för en EuroHPC AI-fabrik, Mimer, som drivs av NAISS vid Linköpings universitet i partnerskap med RISE. Den delar ut beräkningstid utan kostnad i flera nivåer, från mindre tilldelningar för nya industriella användare till storskalig åtkomst. Ett nytt AI-optimerat system i Linköping upphandlades i april 2026.
Statistik över användningen. SCB publicerar löpande statistik om AI-användning i företag och befolkning inom produkten Artificiell intelligens i Sverige. Andelen företag med minst tio anställda som använde någon form av AI-teknik steg till 35 procent 2025, från omkring 25 procent året innan. Andelen personer som använt generativa AI-verktyg steg från 25 till 37 procent mellan 2024 och 2025.
Slutsatsen av detta är enkel. Sverige har en AI-politik, och den är nyare och mer omfattande än debatten om den ger intryck av. Merparten av de diffusionsförslag som brukar läggas fram finns redan, i flera fall bättre underbyggda än en enskild aktör kan göra dem.
Vad vi tillför är därför inte fler diffusionsförslag. Det är argumentet att ambitionsnivån ska vara högre, och att en högre ambition gör frågan om arbetsmarknadens funktionssätt mer akut, inte mindre.
Frågan om ojämlik tillgång
Tillgången till avancerad AI är ojämnt fördelad mellan stora företag, småföretag, entreprenörer och privatpersoner. Det är en reell fråga. Den vanligaste föreslagna lösningen är däremot fel, och det är värt att gå igenom varför.
AI-kommissionen föreslog en AI för alla-reform med hem-PC-reformen från 1998 som uttalad förlaga. Förslaget har varken genomförts eller uttryckligen avvisats. Det finns inte i AI-strategin eller i dess handlingsplan, och regeringen har inte redovisat något ställningstagande till det ens när frågan ställdes i riksdagen. Kommissionen förutsatte dessutom att förslaget skulle snabbutredas, förhandlas med leverantörer, kostnadstaksättas och tidsbegränsas, så det var inte beslutsklart.
Det starkaste argumentet mot förslaget kom från IFAU i remissomgången. Till skillnad från hem-PC-reformen, där kostnaden för en dator var ett verkligt hinder, är instegskostnaderna för att använda AI låga eller obefintliga. Gratisversioner av kompetenta modeller finns tillgängliga för alla med en webbläsare.
Vi tycker att invändningen håller. Att subventionera en köpt insatsvara med snabbt fallande pris åtgärdar ett problem som i stor utsträckning löser sig självt. Incidensen tillfaller dessutom delvis leverantörerna, och för företag är stödet statsstöd med den administration det innebär.
Men frågan försvinner inte, den byter form. Det som faktiskt skiljer ett stort konsultbolag från ett byggföretag med sju anställda är inte priset på ett abonnemang. Det är tid att experimentera, kompetens att omforma arbetsprocesser, ledningsförmåga att driva förändringen, och möjligheten att koppla modeller till egna system. Det är där ett marknadsmisslyckande i form av adoptions- och lärandeexternaliteter faktiskt kan finnas, och det är där ett offentligt åtagande i så fall bör riktas.
Vi har inget färdigt förslag på det. Vi har en fråga som är riktad mot det som faktiskt hindrar spridningen.
En spänning vi inte har löst
Det finns en invändning mot hela accelerationspositionen som vi inte kan avfärda.
Om staten subventionerar AI-kapital relativt arbete sänker den det relativa priset på automatisering. Forskningen om skattemässig favorisering av kapital framför arbete pekar ut precis den snedvridningen som orsak till socialt överdriven automatisering, alltså det utfall projektet i övrigt säger sig oroa sig för.
Det gör en generell subvention av AI-insatsvaror svår att motivera, och argumentet för den måste i så fall vara att adoptionsexternaliteterna dominerar snedvridningen. Det argumentet är inte kvantifierat, varken av oss eller av någon annan vi känner till. Tills det är det förespråkar vi inte subventionen.